"Den Ensamstående" är en ung flicka som oberörd rör sig i akvariet som om hon vore hemma. Vi som publik är välkomna till att betrakta henne bakom en svart lina som avskärmning. Är vi äkta när vi är placerade i ett akvarium? Kan vi som fiskar vara lika obrydda om de mänskliga ögonen vi har på oss? Har installationen något som reality shows inte har? Svar ja, oss. Som publik blir du automatiskt del av "Den Ensamstående". Tiden betraktar dig, och du själv blir fisken i akvariet. Publiken lämnar scenen, inte för att de är uttråkade utan för att de är självkritiska. Att vara en identifierbar betraktare sätter dig i en sårbarare situation än artisten. Vi vill egentligen titta längre på den slanka kroppen som borstar sitt silversvarta hår. Men eftersom vi inte kan rättfärdiga vår vilja med något annat än ren och skär mänsklig begäran går vi istället hem till våra tv-soffor och sätter på Paradise Hotel. Bottom line: en slangbella som träffar hårt i magen.